Efter en kall natt med dryga sju minusgrader så var banan åt det något lösare hållet, men ändå ganska okej. Vi höll oss i något lugnare tempon idag och alla hästar var verkligen smidiga och fina, de hade tagit lördagens träning toppenbra. Det känns jätteskönt att de svarar så bra på träningen och går framåt hela tiden, det är en väldigt positiv utveckling just nu på faktiskt alla hästarna.
Det som man mest längtar efter nu är att banan öppnar igen, nu ser det ut som att det bara är en eller två nätter till som är kalla och därefter verkar varmare grader på väg. Kan man hoppas på en öppning inom kort?
Igår var inte någon lugn och återhämtande dag för mig som söndagar annars brukar vara. Istället var det en väldigt tung och sorglig dag när min äldsta hund Molle fick tas bort. Han var också min första hund någonsin och blev dryga 15 år. Djur har en fördel mot människor, att man kan avsluta deras liv om de blivit alltför dåliga så det inte blir ovärdigt. Där har man som ägare ett stort ansvar att ta det här beslutet och det är inte lätt. 
Hos mig har det här varit en förhandling och ett vägande fram och tillbaka under en längre tid. Man får lov att vara gammal och lite skruttig, men var går gränsen? Under helgen blev det dock en klar försämring och jag kände under söndagen att det var dags, hur svårt det än kändes. Jag är så otroligt tacksam att Fredriks flickvän Lina (som ju är veterinär) kunde komma till oss och ordna så han fick somna in hemma. En av de svåraste saker jag varit med om och en enorm ångest innan även fast jag visste att det var rätt. Ni som har husdjur vet hur mycket de betyder och vilket hål i ens hjärta de gör när de inte finns kvar längre. Kom ihåg att värdesätta varje dag tillsammans!